FACKET FAQ

Jag har, som gästpostare på Instagramkontot @kvinnohat, sammanställt lite svar på de vanligaste frågorna och argumenten mot facket.

 

1. Det är ju så dyrt?
Ja, om vi bortser från att vi som organiserar oss i fackförbund är de som lägger grunden för i princip allt som har med ditt jobb att göra, ser till så du inte får svältlön, att du får ersättningar, försäkringar, tjänstepension, raster och semester med lön och så vidare… Om vi bortser från allt det – ja då är det såklart en kostnad. Men antagligen har du försäkring på mobilen, hemmet, bilen och allt annat. Det är ju rätt korkat att inte också försäkra ditt arbetsliv.

 

2. Facket gör inget för mig!
Vad gör du själv? Facket – det är vi som är medlemmar, som har gått ihop, som betalar våra medlemskap och engagerar oss för att vi och alla andra ska få ett bättre arbetsliv. Du också.
Vad gör du för oss, eller ens för dig själv? Det är en rimligare fråga att ställa tycker jag.

 

3. Jag förhandlar bättre själv.
Du är säkert asgrym, men nej, det gör du faktiskt inte. Om du har en högre lön än vad som är minimilön i kollektivavtalen – grattis. Det är det många som har. Det är ju golvet som står i avtalen. Det vore märkligt om lönerna inte låg över det. Men det kanske viktigaste – varför är du ett sånt ego? Vi försöker pressa upp allas löner och villkor. Du kör ditt eget race. Det är rätt ego.

 

4. Facket är ”sossigt och gubbigt”!
Japp. Det är det. Som fan. Och ju högre upp i leden en kommer desto sossigare, gubbigare och vitare blir det dessutom. Men kom ihåg att facket är en demokratisk rörelse. Det är väldigt lätt att organisera sig, påverka och kräva inflytande i den. Rörelsen VILL dessutom förändras representationsmässigt. Det är öppet mål. Det är just därför vi inte ska stå utanför nu, utan gå in med full kraft och ta över. Det enda du behöver är känsla för solidaritet och allas lika värde.

 

5. Jag behövde hjälp men facket svek mig.
Det är jättetråkigt att höra. Men så här är det: vi, facket, kan inte göra allt. Det finns många saker vi inte kan göra hur mycket vi än skulle vilja det. Politiska beslut, organiseringsgrad, bestämmelser och en rad andra saker påverkar också. Många gånger förväntas det att vi ska utföra mirakel, men det är omöjligt att kunna göra allt. Och ja, visst finns det säkert folk i facket också, som är mindre bra. Det finns det ju överallt. Det är beklagligt att du stötte på en sådan. Vi är en och en halv miljon liksom..
Men att ställa dig utanför är fortfarande inte svaret. Varför? Se ovan.

 

6. Jag tycker facket borde vara politiskt neutralt.
Nej. Det borde vi inte alls vara. Vi stiftar inte lagar, men vi påverkas i allra högsta grad av dem. Vi behöver politiken för att fixa en del grejer. Och vi är inte en rörelse som kan ställa oss vid sidan om å ba ”oj nej men vad tråkigt att ni monterade ner hela samhället” eller ”oj vad tråkigt att fascisterna tog över”. Vi vill ha inflytande. Varför? För att vi är folket. Det handlar inte bara om våra arbeten. Det handlar om allt.
Och förresten. Det är allt annat än neutralt att ställa dig utanför. Dissar du en hel folklig rörelse av politiska skäl är det en politisk handling. Och är det dessutom för att du anser att facket är för vänster – ja då är du höger. Eller bara väldigt vilsen. De brukar gå ihop ändå.

 

7. Jag får allt som facket förhandlar fram i alla fall!
Jamen då så! Då tycker jag vi alla går ur på en gång. Men… vem ska då förhandla fram alla de där sakerna som du sitter och snålåker på nu då?

 

8. Jag har bara timanställning/extraanställning/sommarjobb/säsongsanställning/visstidsanställning/nollkontrakt/bemmaningsjobb/dagtilldagjobb/sms-jobb. Jag går med när jag får fast jobb!
Det är frivilligt att vara med och du är välkommen när du vill. Men betänk att andelen fasta jobb påverkas av hur många som organiserar sig på den sidan som strider för just fasta jobb. Ju fler vi är som är medlemmar i rörelsen, desto mer effektiv blir kampen för en trygg arbetsmarknad. Det handlar inte bara om att försäkra nuet och visa solidaritet för nuet. Det handlar om vad vi vill ha för arbetsmarknad i framtiden också. Och de flesta fackförbund bygger dessutom sina medlemsklasser på hur mycket du tjänar, så du kommer ändå att vara medlem i proportion till hur mycket du jobbar.

 

9. Arbetsgivaren körde över facket på min arbetsplats. Därför gick jag ur.
Jag förstår. Det suger verkligen att kapitalet ofta har mer muskler än vad vi har. Men när en väljer att stå själv i det läget gör en ju inte situationen bättre för varken sig själv eller för kollegorna. Då blir vi ju alla svagare liksom – och arbetsgivaren kan köra över oss ännu mer. Det ligger många faktorer bakom förlorade fackliga strider också. Lagar till exempel. Det finns mycket vi kan göra tillsammans i facket, men det finns mycket som politiken satt krokben för också som faktiskt ger arbetsgivarna ett övertag. Men i alla fall är det alltid bättre att stå bredvid sina kamrater när det blåser, än att stå själv.

 

10. Jag är nöjd med min arbetsplats och den har inget kollektivavtal.
Det är ju skitbra att du är nöjd med ditt jobb! Jag är nöjd med mitt också. Det finns jättemånga som är nöjda med sina jobb. Men vad exakt har din nöjdhet med kollektivavtalet att göra? Skulle det bli sämre om du också fick tjänstepension, försäkringar och så vidare? Om grundtryggheten också garanterades – och inte bara var ord och löften från din arbetsgivare?

Utan kollektivavtal är du inte garanterad något så vida du inte lyckats avtala med arbetsgivaren om ALLT som står i kollektivavtalets mellan 50 och 400 sidor beroende på bransch. Troligtvis har du inte gjort det.
Och vad är det värsta som kan hända? Att du bli ännu nöjdare?

 

11. Jag jobbar på en arbetsplats utan kollektivavtal, vad ska jag ha facket till då?
Du har, verkligen, allt att vinna på att vara med i facket. Facket stödjer och försvarar dig oavsett om det finns kollektivavtal eller inte. Och facket kan hjälpa dig och dina kollegor att organisera er så att er arbetsgivare också tecknar kollektivavtal.

 

12. Jag ska ändå sluta snart, så jag behöver inte facket.
Jo. Det behöver du visst. För med största sannolikhet kommer du att vara på arbetsmarknaden på något sätt i framtiden i alla fall. Och då lär du ju vilja att den är en trygg och säker plats att vara på där du slipper bli behandlad som skit. Det är precis som med till exempel sjukförsäkringen. Alla betalar för att det ska finnas trygghet för de som blir sjuka, oavsett om en själv är sjuk just då eller inte. Eller kanske aldrig blir det. Det handlar om solidaritet.

 

13. Facket har spelat ut sin roll!
Nej. Facket är viktigare i dag än kanske någonsin. Visst, tillbaka i tiden, innan vi hade rösträtt, när vi jobbade 16 timmar om dygnet, inte hade semester, inte fick sjuklön och ersättning, var livegna (ägda av våra arbetsgivare), inte hade några rättigheter alls, inte hade försäkringar som skyddade oss när det hände något, inte hade pension och så vidare.. ja då var ju facket skitviktigt. Och vi har vunnit oerhört mycket genom vår fackliga organisering sedan dess.

Men titta på samhället i dag. Våra rättigheter har tryckts tillbaka i takt med att vi svikit varandra genom att organisera oss tillsammans. I dag har borgarna monterat ner stora viktiga delar av den grund vi byggt upp tillsammans genom åren. Olika liberala krafter vill få oss att tro att individen är starkare än kollektivet. Att det är lite mögligt att vara organiserad. I dag sitter rasister i riksdagen. Agendan är att splittra oss. Och när vi splittras kan vi inte kräva lika mycket längre. Det tjänar kapitalet på – och rasismen. Och näringslivet. Vi förlorar på det.
Saker, rättigheter, trygghet och säkerhet vi vunnit har vi kämpat fram. Men de kan tas ifrån oss om vi sänker garden. Därför har facket inte spelat ut sin roll alls – snarare tvärtom.
Nu om någonsin är det livsviktigt att vi organiserar oss.

 

14. Ingen är med på mitt jobb så varför skulle jag bry mig?
Om ingen är med i facket på ditt jobb är väl det en ännu större anledning för dig att gå med? Om ingen går först startas ju ingen rörelse alls. Och om färre och färre är med i facket sjunker vi ju alla gemensamt.

 

15. Facket borde tänka på de som inte ens har ett jobb också.
Ja, och det är just precis vad facket gör. Genom att teckna kollektivavtal och upprätthålla arbetslöshetskassor (A-kassan) ser vi till så att de som är arbetslösa inte blir tvingas sälja sin arbetskraft till underpris i och med att arbetsgivaren vet att de är desperata efter arbete. Till slut kommer det dessutom att sänka allas löner, om arbetsgivarna får betala nyanställda mindre i lön. Varför ska du ha så mycket lön om någon annan kan göra samma jobb till lägre pris?

 

16. Facket är en trög rörelse.
Ja. Utan tvekan. Men kom ihåg att facket i Sverige är världens största fackliga rörelse också. Och när det är många som ska gå tillsammans kanske det inte alltid går så fort. Men när vi kommer fram gör vi ju det med värsta styrkan och då blir det ju bra ändå.

 

17. Fackets höga ingångslöner stänger folk ute!
Struntprat. Det gör de inte alls. Det är arbetsgivare som stänger folk ute. Girighet stänger folk ute. Ökade vinster stänger folk ute.
Men att kräva att en som anställs att göra ett arbete ska få en riktig skitlön som ingångslön, det stänger faktiskt inte en enda människa ute. För en enskild arbetstagare som ska ta arbete får det katastrofala följder om lönen är väldigt låg. Varken bostaden, maten, ungarna, kollektivtrafiken, försäkringsbolagen, nöjena, bilen och så vidare kommer ju att betala sig själva bara för att du fick en dålig lön. Att några tjänar dåligt tjänar några andra på. Kapitalet. Arbetsgivarna.

Ta världens största arbetsgivare, en snabbmatskedja, och de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som ett bra exempel på hur det funkar. När arbetsgivaravgifterna för unga (under 26 år) sänktes anställde de inte fler unga. Snarare tvärtom. Men de fick rabatt på alla de unga som de redan hade. Var de pengarna tog vägen (svaret är alltså inte att de höjde lönerna) kan vi ju bara spekulera i men börja med att kolla i bolagets fickor.

Alltså: sänkta/lägre ingångslöner = mer vinst till bolagen. Och förresten. Om det är så billigt att anställa nya att göra samma jobb för lägre lön – vad ska arbetsgivaren med oss till då, till slut?
Har ni fler förslag kan ni väl langa in dem i kommentarsfältet så lägger jag upp dem förutsatt att de inte är inklädda i folie från era hattar.

18. Jag är kompis med chefen så jag behöver inte facket.
Bra för dig! Men fråga dig hur mycket er vänskap betyder när chefen ska välja mellan att dra ner på vinsten eller se till så du får mer lön och bättre villkor. Och oavsett – vad spelar det för roll om du är kompis med chefen? Gå med i facket. Gör det bara, du går inte med för din chefs skull. Du går med för din egen skull och alla dina kollegors skull.

Share Button

Kvinnohat

I morgon tar jag över Instakontot Kvinnohat för en vecka! Följ!

 

Share Button

Näthat terapi

Har varit tvungen att ta en paus från bloggandet ett tag. Det finns många anledningar till det. En av dem är att jag faktiskt blev lite orolig där ett tag, att jag inte skulle orka mer. Jag har kommit över den känslan. Men en känsla ligger kvar. Det handlar om den som är kopplad till allt hat. Alla hot. Allt skit. Den tvångsuppdateras tyvärr väldigt ofta dessutom. Jag har flera sätt att hantera den nu, som jag inte hade förut.

Men jag tänker så här. Om jag någon gång skulle komma till en punkt då jag känner att jag trots allt inte orkar mer, inte kan vara aktiv i kampen längre, inte organisera, inte arbeta för förändring längre, då vill jag att anledningarna ska vara kända.
Det här är bara en del av det. Jag klarar faktiskt inte, psykiskt, av att spara mer grejer och tanka upp dem här.
Jag har heller varken ordnat eller censurerat detta på något sätt, så bespara mig kommentarer om det.

Låt mig presentera en del av min ”fanclub”

Skärmavbild 2015-10-04 kl. 21.55.01 Namnlöst8 Namnlöst4 Namnlöst3 Namnlöst6 Jörgen4 Jörgen7Jörgen2 Jörgen Namnlöst Screenshot_2015-08-10-19-07-33 Screenshot_2015-08-09-07-37-56 Screenshot_2015-08-09-01-11-40 Screenshot_2015-08-08-23-26-55-1 Screenshot_2015-08-08-19-01-28 Screenshot_2015-08-06-20-08-52 Screenshot_2015-08-06-20-07-38 Screenshot_2015-08-04-00-52-34-1 Screenshot_2015-08-03-23-37-39 Screenshot_2015-08-03-18-30-58-1 Screenshot_2015-07-21-13-26-35-1 Screenshot_2015-07-14-18-39-08-1 Screenshot_2015-07-04-10-51-16-1 Screenshot_2015-05-09-20-42-28 Screenshot_2015-04-21-23-22-46-1 Screenshot_2015-03-04-21-11-35 Screenshot_2014-09-29-15-53-42-1 Screenshot_2014-08-08-18-44-08-1 Screenshot_2014-08-05-19-09-39 Screenshot_2014-08-03-09-33-51-1 Screenshot_2014-08-01-19-55-54 Screenshot_2014-08-01-19-54-07-1 Screenshot_2014-07-24-08-42-09-1 Screenshot_2014-07-20-22-59-48 Screenshot_2014-07-18-13-03-02 Screenshot_2014-07-13-21-57-01-1 omogen Screenshot_2014-04-20-08-48-15-1 Screenshot_2014-04-20-08-52-55-1 Screenshot_2014-04-20-08-52-55-2 Screenshot_2014-04-20-08-53-41-1 Screenshot_2014-04-20-09-06-32-1 Screenshot_2014-04-20-07-43-02-1 Jörgen8 Jörgen3 Jörgen 6 Jörgen5 Kamil Ryba 2 kamil ryba Havela kopia Namnlöst hot 11830156_10153550271104993_1008748693_n Screenshot_2014-08-08-18-44-08-1 Screenshot_2014-08-01-19-55-54 Screenshot_2014-08-03-09-33-51-1 Screenshot_2014-08-05-19-09-39 Screenshot_2014-08-01-19-54-07-1 Namnlöst Screenshot_2014-07-24-08-42-09-1 Screenshot_2014-07-20-22-59-48 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 21.56.39 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 18.39.19 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 18.40.12 Namnlöst

 

 

Tack.
Det här var typ terapi. Nu kan vi fortsätta kampen.

Share Button

Våldsdrevhathögern

Med anledning av den fantastiska demonstration mot rasism som hölls på Norrmalmstorg härom dagen, skrev jag följande på Twitter (detta är direkt citerat):

Att protestera/agera/demonstrera mot SD verkar vara en vattendelare. Men seriöst. Jag tänker inte gå i graven och veta att jag höll käften. När de marscherar – antingen till fots eller via förjävliga kampanjer – tänker jag utan undantag protestera. Agera. Demonstrera. Min och mina kamraters frihet att solidariskt slåss mot dem som hotar demokratin och människors rättigheter är större än deras – att finnas. Och glöm inte att även om de asen växer, så växer motståndet mer. Fler blir redo att strida emot. Fler organiserar sig. Fler lackar ur. När dagen kommer är vi redo att fälla dem.

Detta lyftes i dag upp, bland annat, av dessa – och varsågoda för fultolknings och ställas-till-svars-maraton:

Ivar Arpi – ledarskribent, Svenska Dagbladet Skärmavbild 2015-08-06 kl. 16.22.00

Rebecca Weidmo Uvell – ”Slöseriombudsmannen”, krönikör, Borås Tidning och Dagens SamhälleSkärmavbild 2015-08-06 kl. 16.41.43

Håkan Boström – ledarskribent, GP. Skärmavbild 2015-08-06 kl. 16.46.18

Jan Sjunnesson – rasist deluxe, Avpixlat.Skärmavbild 2015-08-06 kl. 16.43.45

Först och främst. Härligt gäng eller hur. Borgerligheten och rasismen har en sällsynt förmåga att gå hand i hand så länge det handlar om att kämpa emot vänstern och… antirasism.

Just i dag handlade det om att misskreditera mig som facklig ledare och ledarskribent genom att smeta på mig någon form av våldsstämpel. I och med mina ord om att ”fälla dem” är jag våldsälskande, uppviglande och rent av farlig. Enligt Ivar Arpi måste ”fälla dem” betyda VÅLD. Men var var han när Sverigedemokraterna lovade att ”fälla” regeringen?

Hur som helst. Detta föranledde ett jävla drev som liksom inte vill ta slut. Så, jag tänkte att jag lägger ut några (några få ska tilläggas, jag orkar faktiskt inte mer) i Ivar Arpis, Rebecca Weidmo Uvells, Håkan Boströms och Jan Sjunnessons trogna fanclub här:

Skärmavbild 2015-08-06 kl. 21.51.42 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 19.02.23 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 18.40.12 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 18.39.19Skärmavbild 2015-08-07 kl. 00.18.17
Skärmavbild 2015-08-08 kl. 00.08.44
Skärmavbild 2015-08-07 kl. 00.01.33 Skärmavbild 2015-08-06 kl. 23.59.20 Skärmavbild 2015-08-07 kl. 00.00.12Skärmavbild 2015-08-06 kl. 21.56.39Skärmavbild 2015-08-06 kl. 17.20.14Skärmavbild 2015-08-06 kl. 23.24.52  Skärmavbild 2015-08-06 kl. 23.23.16

Vi-är-nära-snacket – för att man aldrig riktigt ska kunna slappna av:Skärmavbild 2015-08-06 kl. 23.25.14

Och så det här med att det skulle vara jag som bär ansvar för att en ”journalist” (på ”tidningen” Nyheter Idag) skulle ha blivit misshandlad och hamnat på sjukhus i ett dygn..Skärmavbild 2015-08-06 kl. 17.42.21
Alltså det som dessutom dementerades av källan själv… Som visade sig dessutom hittat på hela skiten ändå. Stoppar det Jan Sjunnesson? Nej.
Namnlöst

Människor som dessa är inte intresserade av någon form av kamp (förlåt Ivar Arpi, jag ska förtydliga så du inte tolkar in något – kamp betyder inte massmord det betyder att människor kämpar för något de tror på). Och speciellt inte den antirasistiska kampen. Hade i och för sig inte väntat mig att Sjunnesson skulle vara intresserad av den, men de andra? Åtminstone lite?
Men nej. Under dagen valde de att dreva mot mig istället för att till exempel uppmärksamma att EU-migranter blivit beskjutna i Boden och att kommentarerna kring detta både var grovt rasistiska och våldsbejakande:

CLtydwAUcAA5-Vt.jpg-large

RASISM. VÅLDSBEJAKANDE. RASISM. VÅLD. Var fan är ni i raserierna och dreven kring detta? Jävla hycklare.

Det handlar om prioriteringar. Vi har uppenbarligen olika. Thank god for that.

Och behåll er fanclub.

 

 

XOXO – med våld?

 

Share Button
Unionen2

Varför fick jag gå med, Unionen?

Jag har under ett par år blivit uppvaktad av fackförbundet Unionen. Jag kan bli medlem där, menar de. I alla fall om en ska tro de adresserade och förifyllda utskick som trillat ned i min brevlåda flera gånger.

Jag har, vid ett par tillfällen detta hänt, frågat Unionen varför de menar att jag – som är arbetare och anställd inom LO-kollektivet, ska bli medlem i Unionen. Jag omfattas inte av Unionens kollektivavtal. Kan inte få hjälp om det händer mig något. Torskar rätten till A-kassa och så vidare. Ett medlemskap för mig i Unionen skulle vara förödande.

Ett medlemskap i Unionen för en arbetare, eller en tjänsteman som tillhör ett annat område, är förödande.

Ändå hör jag ofta om hur Unionen varit på våra arbetsplatser, tagit aktiv kontakt med kollegor i olika branscher och till och med, vid tillfälle, påpekat att det är bättre att vara med i Unionen ”för att de är billigare”. Exempel: en restaurang som fackligt aktiva från RÄTT fackförbund kom till. Personalen: ”facket har ju redan varit här, vi var två som gick med”. Vilket fack? ”Unionen”.

Eller hur folk får utskick som lyder ”du kan gå med i Unionen”. Utan beaktande att personen faktiskt inte borde få gå med i och med att personen är arbetare. Bara ”du kan gå med”.

Jag har fått svar från olika instanser i Unionen att de har urvalslistor som de skickar ut inträden till men ingen kan svara på riktigt hur de urvalen ser ut. Jag har fått svar att det är enskilda misstag som nog ligger bakom att arbetare och andra, som inte tillhör Unionens område, medvetet rekryterats till fel fackförbund. Jag har fått svar som egentligen inte är svar.

Härom veckan blev jag, igen, för kanske femte gången, uppmanad av Unionen att gå med.
Så jag gick med.
Det gick utmärkt. Inte en enda fråga om vad jag arbetade med fick jag. Det var inte intressant tydligen. Jag tror jag förstår varför.

När bekräftelsen kom hem ringde jag upp. Spelade okunnig och sa att jag hade hört kollegorna prata om att de var medlemmar i ett annat fackförbund (det asgrymma Hotell- och restaurangfacket då). Jag berättade att jag varken hade ekonomiskt ansvar eller personalansvar. Berättade om mina arbetsuppgifter. Sa att mitt jobb har kollektivavtal med Hotell- och restaurangfacket. Fick svar at det nog inte var helt säkert att jag skulle vara med i Unionen.
Inte säkert!? JAG SKA INTE VARA MED I UNIONEN!!!

Jag tackade så mycket för informationen och bad om att få mitt medlemskap makulerat. Jag har varken lust eller möjlighet att spendera pengar på att vara med i ett fackförbund som inte kommer att kunna representera mig om det händer något men gärna har mig som medlem ändå.

Jag frågade hur det hade gått om jag inte självmant hade hört av mig med anledning av att vara felorganiserad och fick till svar att Unionen lägger det på den enskilde att ta reda på själv. Då tänkte jag på den gången då en branschkollega försökte gå med i HRF men blev nekad för att hen hade en arbetstitel som lät lite tjänstemannaaktig. Han kanske skulle vara med i Unionen i stället, var funderingen. Det skulle han inte. Han var arbetare, visade det sig efter undersökning. Det löste sig, men det visade sig verkligen hur angelägna arbetarfack är att de som är med också ska vara just där.

En av de viktigaste principerna inom LO är gränsdragningen. Vi plockar inte varandras medlemmar i och med att det är att agera illojalt och dessutom är kontraprodutivt för hela fackföreningsrörelsen. Vi vet att det är att leka med människors hela liv att aktivt uppmana till felorganisering, i och med att det kan få fatala, ofta ekonomiska, konsekvenser för den enskilde i det fall hen organiserat sig fel.
Unionen verkar sakna sådana principer.

 

Hej Unionen. Jag är arbetare. Jag är också ordförande i en arbetarfackförenings avdelning. Hur kunde jag få gå med hos er? Varför lät ni mig gå med? Jag kan inte få någon hjälp från er. Ni representerar inte mig och har inte tecknat det kollektivavtal som gäller mig. Ni ville gärna ha mina pengar, men sedan då?

Jag sitter här nu och tittar på bekräftelsen.
”Du har fått krafter utöver det vanliga. På jobbet.”
Så står det. Och det är sånt jävla bullshit.

Det är så uppenbart. Vem som helst kan gå med i Unionen. Nu är frågan bara hur många av Unionens medlemmar som egentligen borde vara någon annan stans och vad Unionen gör åt det. Om de ens bryr sig.

Unionen

Tack Unionen för absolut ingenting. Jag önskar att ni aldrig hade låtit mig gå med. Det hade varit fackligt lojalt och solidariskt att neka mig. Det gjorde ni inte och det är talande nog.

Share Button
Namnlöst 7

Sug kuk din ruttna Sverigehatare

En kommentar under en delad länk. Ett avslöjande om att brukare i hemtjänsten i många kommuner kan välja att få vård endast från vårdare som inte bär slöja. En mening.

”Vore det inte mer passande att erbjuda vårdarna rasismfria brukare?”

Jo, självklart. Alla som arbetar inom vården borde få slippa rasism. Hela det här landet borde få slippa rasism.

Det räckte. Nu svämmar alla kanaler över.

Och ja. Jag är stark. Och nej. Jag kommer inte att bli tyst. Och nej. De kommer inte att vinna.
Men jag tänker inte sitta här ensam med den här skiten. Känner att det ändå är viktigt att visa hur jävla illa det är med det här landet just nu. Det här är Sverige 2015. Och det är det här som är det som är ett hot mot yttrandefriheten. SD och SD:s svans.

Namnlöst Namnlöst 2 Namnlöst 5Namnlöst 3   Namnlöst 6Namnlöst 4 Namnlöst 7 Namnlöst 8 Namnlöst 9 Namnlöst 10 Namnlöst 11Skärmavbild 2015-03-05 kl. 20.41.05  Namnlöst0 Namnlöst13Namnlöst 12  Namnlöst15 Skärmavbild 2015-03-05 kl. 20.19.15

Vi har mycket folkbildning att göra uppenbarligen.

Share Button

Det här är Tord.

Tord Havela. Han hotade mig med gruppvåldtäkt efter att jag kritiserade SD (nej åh nej, de är inte fascister). Senare sa han att han skulle polisanmäla mig om jag inte var tyst om det. Nu har han hållit på i månader med att påminna om sin existens, bland annat via ett twitterkonto som verkar ha i enbart syfte att vara på mig. Så. Jävla. Äcklig.

Detta senast:

Tord Havela

Share Button

Hur många ser hotellstädarna?

Ett av mina första jobb i branschen var som hotellstädare. Jag var 18 år. Pigg, fräsch och stark. Och efter varje arbetsdag: slut. Halvdöd. Idag är arbetstakten tuffare och arbetsvillkoren än sämre.
Hur många reflekterar över vad som ligger bakom de släta lakanen och rena rummen som vi bor i på hotell? Säkert alldeles för få. Hotellstädare är en yrkesgrupp som förtjänar mer uppmärksamhet, mycket mer cred och bra mycket bättre arbetsvillkor.

 

Därför ska vi snacka lite hotellstäd nu.

1. Nästan hälften av alla hotellstädare uppger att de har ont i rygg, nacke o axlar. 

2. Tre av fyra hotellstädare, i Sverige idag, känner sig utmattade efter en arbetsdag. Och nästa dag. Och nästa.

3. Sveriges hotell har en av de högsta städtakterna i världen. Detta trots relativt höga priser på rum o bra omsättning.

4. Att städa hotellrum betyder många repetitiva rörelser. Det leder till förslitningsskador. Påverkar kroppen för livet.

5. Bland hotellstädare är kvinnor och utlandsfödda överrepresenterade. Denna grupp bottnar också löneligan.

6. Hotellstäd är ofta ensamarbete förknippat med många risker. Hot och sexuella trakasserier, som exempel.

7. Hotellstädarnas dagar kan bestå av ständigt arbete utan paus. Flera rum i timmen, felanmälning, påfyllning och tvätt.

8. I princip alla som arbetar med hotellstäd har ont i ryggen precis där den böjs då lakan ska bytas. Smärtan är konstant.

9. Arbetsgivarna höjer städtakten trots att den redan är hög. Nu tvingas många städa 24 (eller fler) rum på en arbetsdag.

10. Samtidigt som hotellstädarna vittnar om omänsklig arbetstakt håller arbetsgivarna dem gärna på deltid eller visstid.

11. Vid löneökningar i branschen är det ofta hotellstädarna som får stå tillbaka pga ”lätt jobb” enl många arbetsgivare.

12. Många hotellstädare lider av tressymptom, depression, hjärtklappning och panikångest pga av den höga städtakten.

13. Arbetsgivare säger att det utbredda deltidsarbetet är vad arbetarna vill ha. Det är bullshit. De orkar bara inte mer.

14. Många arbetsgivare köper material och inredning utan tankar på hotellstädarna. Snyggt går före ryggar och axlar.

15. Den allt annat än härliga kombinationen visstid OCH deltid är vad många hotellstädare blir erbjudna och tvingas ta.

16. Hotellstädares generellt låga löner lämnar många arbetsgivare clueless. Prova strukturell rasism och kvinnoförtryck.

17. I samtal med arbetsgivare om hotellstädares låga löner lyser klassföraktet igenom. ”De gör ju inget kvalificerat”. Städa själv då för fan.

18. Att många hotellstädare är här på arbetskraftstillstånd utnyttjas ofta. Tyst ock kravfri personal är bra personal.

19. Exempel på en städavdelning på stort hotell i Sthlm: 18 anställda varav 17 kvinnor. Alla deltid. Alla på minimilön.

 

Support your local hotellstädare. Ställ krav som konsument, fråga arbetsgivarna om villkoren. De är förjävla dåliga!

Och delta också i Hotell- och restaurangfackets kampanj Schysta Städvillkor i sociala medier, på #schystastädvillkor. Kampanjen går också globalt på #hotelhousekeeperglobal.

Här finns mer information om vad du som konsument kan göra: http://www.hrf.net/3606-2
Och här finns frågor till dig som arbetar inom hotellstäd: http://www.hrf.net/hur-mar-du-som-hotellstadare-fyll-i-var-enkat

 

 

 

 

 

Share Button

Jag är inte man i facket

När jag var gravid med mitt första barn var jag next in line att bli befordrad. När jag berättade för min chef om att jag väntade barn fick jag veta att det ju inte var så bra för planerna att avancera. Sagt och gjort. Det blev ingen befordran. Och så var det det där med att det inte blev så mycket löneökning heller, jämfört med innan.
Barnets pappa? Både befordran och lön.
Arbetsmarknaden är så. Skulle en ju kunna tänka (om en helt saknar strukturanalysförmåga).

Men jag saknar inte förmåga att se samhällstrukturer. Därför måste jag skriva om det här.

När jag blev aktiv i fackföreningsrörelsen tänkte jag ”äntligen”. Här lär det vara fritt från sådana unkna strukturer som i övriga samhället.
Men ganska direkt efter att jag blivit aktiv talade en medelålders man i facket om för mig hur jag borde vara och hur jag borde göra, till skillnad från så som jag gjorde och var på eget bevåg.

Jag fick nicket ”kommunisten”, i och med att jag är socialist och feminist, antar jag.
Jag blev vald till styrelseledamot i en styrelse. Inte lång tid efter det påtalade en annan man för mig att jag borde kunna bli utesluten i och med att jag röstade på vänsterpartiet.
Samme man som tidigare talat om för mig hur jag skulle vara och göra stämde självklart in och påpekade att han minsann varit med och uteslutit en kristdemokrat (vilket dessutom var skitsnack).
I styrelsen skulle jag och de andra kvinnorna göra upp om det lilla utrymme som fanns kvar efter att en man var klar med sitt utrymmestagande. Vi vände oss mot varandra. Spelade patriarkatet rakt i händerna. Det skäms jag för. Jag kommer aldrig att gå på det igen.

Första gången jag blev nominerad till avdelningsordförande gick en del upp och pläderade för den manliga kandidaten. Han var så trygg. Han var familjefar (jag var ensamstående mamma). Han var the man. Jag var kvinna.
Först när han hade avgått kunde jag bli vald på fyllnadsval. Tills dess visste jag min plats så att säga.

Jag blev gravid med mitt andra barn. Förminskningen och förlöjligandet från en man i ledande position blev värre och värre ju närmre inpå förlossning jag kom. Jag var inte människa, ledare. Jag var en gravid kvinna.
Så fick jag barn (men är givetvis inte den där trygga familjeföräldern för det) och började aktivera mig igen efter bara åtta dagar – märk väl att jag blev akut snittad också. Det är det här med engagemang i rörelsen och kampen, det gick liksom inte att sitta hemma bara för att en fått barn. ”Ska du inte vara hemma med barnet?”, ”ska du inte ta vara på den här tiden?” – som om barnets pappa inte behövde ta vara på någon tid. ”Känner du inte att du BORDE vara hemma?”. Och så klassikern ”barnet kan väl inte må bra av det där, ska du inte vara hemma istället?”. Hur många sådana frågor jag skulle fått om jag varit man…? Noll.

När vi skulle nominera till ett av LO:s största distrikts styrelser framhöll den man som då satt på posten sig själv som en bra mycket mer kompetent styrelseledamot än den kvinna som föreslogs. Det spelade ingen roll att kvinnan i fråga hade många fler år i facket än vad mannen hade. Det skulle bara vara så.
I nämnda styrelse sitter nu elva män och tre kvinnor, suppleanter inräknade. Och så är en man inadjungerad också. Undrar hur det kunde bli så. Inte.

Mitt fackförbund har i den absoluta toppen letts av tre kvinnor i flera år nu. Det är vi helt ensamma om och ser vi till fackföreningsrörelsen i övrigt skulle jag vilja påstå att vi är banbrytande i sak. Jag är sjukt stolt över detta.
Inte minst som LO fick sin första, och enda, kvinnliga ordförande så sent som år 2000. Hon efterträddes givetvis av en man. Den första kvinnliga ombudsmannen kom på åttiotalet.
Mitt eget förbund har också varit överväldigande penistätt i ledningarna i den största delen av ett millenium, trots att branschen är kvinnodominerad. LO är männens organisation.
En rapport som LO släppte för inte länge sedan visade på detta också. Hur de kvinnodominerade förbunden trycks tillbaka, hur män oftare sitter på maktpositioner och gör politisk karriär. Hur medlemskårer kan vara majoritet kvinnor men att kvinnor i princip alltid är i minoritet i ledningarna. Rapporten finns här och rekommenderas att läsas.

Så blev jag i år nominerad till vice ordförande för mitt fackförbund. Det är en sådan otrolig ära. Bara själva nomineringarna gör mig extremt rörd och stolt.
Jag började såklart ifrågasätta mig själv direkt, precis på det sätt som jag vet att nästan alla kvinnor gör, men som jag aldrig hört en man ens komma i närheten av. Jag kan nog egentligen ingenting. Jag är en bluff. Och en dålig mamma också, while we’re at it. Jag kan inte leda. Vem var jag ens att tro något sådant? Jag borde gömma mig bara.
En av de första sakerna jag fick höra gällande just mitt förbunds ledning var att det väl ändå behövs en man i där nu. Vi har ju haft tre kvinnor i flera år. Så kan vi väl inte ha det?
Och när jag pratade med valberedningen sedan, när förslaget var släppt, fick jag veta att ”vi (jag och den föreslagna) var likvärdiga kandidater, men att de tagit hänsyn till kön”. Den föreslagna är man. Jag är det inte. Ett stort steg för jämställdheten. Inte.

Nu hör jag att, låt mig säga så här, folk av manligt kön med intressen i frågan, baktalar mig till ombud av kongressen. Jag är radikalen, kommunisten, feministen och den där kaxiga bruden som kommer krossa LO-samordningen och göra så att facket går åt helvete. En ska inte rösta på mig. Jag är dålig för facket. Det finns bättre val. Trygga män, som av en händelse.
En parentes i det här är det totala klassföraktet hos de som agerar som om att fackliga medlemmar inte skulle kunna tänka själva, välja själva eller leda sitt fackförbund själva. Jag får nog ägna det ett annat inlägg.

Jag har blivit avbruten miljoner gånger av män som tycker att deras ord väger tyngre än mina. Jag har blivit förminskad och fått kommentarer om såväl färg på mina läppar till hur min rumpa ser ut och spekulationer om vem jag legat med för att komma dit jag är.
Framför allt är jag ju bara så kaxig. Så jävla kaxig. Säger vad jag tycker och allt. En riktig rebell.
Det är som samhället i övrigt. När vi kvinnor säger vad vi tycker är vi kaxiga. När vi är valda ledare har vi knullat med män för att komma dit.

Jag lägger inte in en enda millimeter av prestige när det gäller fackliga förtroendeuppdrag. Antingen så har en förtroende, vilket en då har förtjänat, eller så har en det inte. Det är inte särskilt komplicerat.
Jag är otroligt stolt över vad jag är och ännu stoltare över vilket sammanhang jag får lov att ingå i. Jag är tacksam ända in i hjärtat för det varje dag men jag tar det aldrig för givet. Och jag älskar människors faktiska praktiska kamp för schysta villkor på sina arbetsplatser alldeles för mycket för att förminska min rörelse till en position. Facket är inga pampar. Facket är medlemmarna, arbetarna, i branscher, på arbetsplatser, på golvet.
Att bli vald till ledningar är inget självändamål. För mig.

”Jag tänker att man är en person, inte ett kön…” fick jag precis från en person i rörelsen.
Och jag tänker så här. Feminism är ett fint ord, absolut. Men det är inte ett ord som är ytdjupt. Det kräver engagemang och uppmanar till ansvar. Det kräver praktiskt utövande. Det kräver att användaren av det utmanar normen. Förändrar samhället för alla.
Men att vi inte är mer kön än person, det är historielöst och revisionistiskt att tro även om det säkert är skönt att leva i den bubblan. Och att fackföreningsrörelsen skulle vara någon form av undantag ur könsmaktsordningen, ja det är rent ut sagt bullshit.

Jag var tvungen att skriva det här. Jag vet att vi är många som känner igen oss i det här. Tillbakahållandet, tillrättavisandet och de ständiga påminnelserna om att vi är kvinnor – inte män – är genomgående. Jag ser många fackliga, riktigt vassa och duktiga, kvinnor, bli behandlade på samma sätt. Vi måste stå på oss. Backa upp varandra. Strukturer i samhället förändras efter att rörelser av folk förändrar dem. Ska vi kunna uppnå jämställdhet i praktiken har vi en del att jobba med i fackföreningsrörelsen.

Share Button

Hej Johan Magnusson

Idag publicerades mitt svar på Johan Magnussons debattartikel i SVT Opinion om att facket måste förändras och så vidare. Hoppas Johan läser.

 

Johan, jag läste vad du skrev i din debattartikel på SVT Opinion.

Jag har aldrig ångrat att jag gick med i facket den där dagen för ett antal år sedan. Det var inte särskilt många andra med då och en del kollegor tyckte dessutom att det här med facket var dåligt.

De var inte med i facket. Det var det där med sossarna. Och att facket borde kämpa lite hårdare. Fixa lite högre löner, lite längre semester och gärna mer i övertidsersättning också. För att inte tala om fasta jobb, rätt till heltid och inflytande.

Jag påmindes om dem när jag läste din text, Johan.

Under åren har jag träffat många som du. Som inte är medlemmar, som inte hjälper till att göra saker bättre utan hellre pekar finger åt de som gör det.

Som pratar om den svenska modellen, om fackföreningsrörelsen och om maktbalansen på arbetsmarknaden från något slags verklighetsfrånvänt ovanifrån-perspektiv. Som beskriver hur de gärna agerar arbetsgivarens högra hand i att pressa sina unga kollegor till att springa fortare, stämpla ut tidigare och vara flexibla moderna daglönare med riktigt låga anställningsgrader.

Som gått på arbetsgivarnas snack och ser en tillslängd titel som rättfärdigande för att behandla sina kollegor mindre som kollegor och mer som ett nödvändigt ont i produktionsledet.

Precis som du beskriver att du gjort. För det var ju det där med sossarna. Eller nåt. Och nu stoltserar du med det.

Jag beklagar att vi inte var attraktiva nog för dig. Det är helt frivilligt att tillhöra fackförbund och du valde att stå utanför.Det är okej. Du klarade dig säkert bättre själv. Helt ärligt låter det dock inte riktigt så i din text.

Men för de av dina före detta kollegor i branschen som vi kämpat sida vid sida med för fasta anställningar, högre löner och schysta villkor är facket viktigt.

För dem är de fackliga medlemskapen helt avgörande i kampen för att ta tillbaka makt och inflytande på jobbet och kräva att inte bli behandlade som kött på marknaden utan som värdiga arbetare på arbetsmarknaden.

För det är just det, Johan, det är just det vi kämpar för tillsammans. Ja – inte du då. Men vi. I facket.

Vi tecknar kollektivavtal, förhandlar upp löner och villkor, försöker se till att lagar följs, att folk behandlas som folk och att ungdomar inte görs till vinstmaximerande boskap.

Vi kämpar emot otrygga anställningar och försöker samtidigt utbilda ungdomar i vad de har för rättigheter i arbetslivet. Att de är värda bättre. Och att de inte varken ska eller behöver ta sådan skit som arbetsgivarna ofta utsätter dem för.

Det är alltid uppfriskande med idédebatt om hur fackföreningsrörelsen kan utvecklas. Den ska vi ta till exempel på Hotell- och restaurangfackets kongress nästa vecka, där demokratiskt valda medlemmar ska bestämma vad som ska göras, hur det ska göras och i vilka eventuella samarbetsformer det ska göras.

Det är där beslut om facklig-politisk samverkan med Socialdemokraterna tas, baserat på att facket inte stiftar lagar och att det helt enkelt behövs en stabil politisk part för att fixa de saker du verkar ha störst problem med – avsaknaden av rätt till heltid och fasta jobb.

Under tiden fortsätter arbetsgivarna att ropa efter mer flexibilisering, mer otrygghet och mer vinst. Bakom dem står högern och hejar på i näringslivspolitisk samverkan. Och där står nog du också Johan, tämligen vilsen.

Jag ska använda din text som exempel på varför det är så viktigt att organisera sig nästa gång vi värvar medlemmar på McDonald’s, eller var som helst för den delen.

Och om du någon gång skulle hitta rätt och vilja vara med och förändra branschen, villkoren och ungdomarnas vardag på riktigt – då är du välkommen in i vår förening.

Som, förresten, bara blir större och större.

Share Button